Hade ett meet i lördags i Pinetop. Det var sammanlagt 6 timmars bussresa, allt för att springa 5 km... Men det var helt klart värt det, roligaste meetet hittills! För första gången kändes det inte som jag skulle dö, utan jag kunde faktiskt fokusera på något annat än att överleva.  Vi blev uppdelade i grupper som vi skulle försöka hålla ihop med- vår coach trodde att det skulle hjälpa oss att slå Chinle Wildcats som är vår största competition. Ni skulle se dem. De är alla native americans som springer snabbt som satan. Blir lite rädd. I alla fall så var vi uppdelade i "packs" och jag var tillsammans med Liz, eftersom vi sprang bredvid varandra hela tiden förra meetet- utan någon som helst planering. Och herrrejesus vad det hjälpte. We freaking killed it. Seriöst. Har aldrig kännt mig så snabb eller stark. Vi ska helt klart hålla ihop nästa meet också, vill ju inte ändra ett vinnande koncept.
Nästa meet är på fredag nere i Phoenix, och jag är jätte eeeeexcited!!! Dessutom kommer det inte vara på 2000möh = Hela FHS kommer äga sönder. Inklusive mig för en gångs skull, för nu kommer jag kunna andas ordentligt. Efter det stannar jag kvar i Phoenix med familjen, bland annat så är ett Ikea-besök planerat!

Peptalk!!


Jag och Liz kickin' buttttts

Efter varje meet så blir dom som gjorde en bra insats framkallade och får välja något ur vår coach såkallade " box of goodies"- vilket består av t-shirtar och skosnören som Nike har sponsrat oss med. Idag fick jag komma fram för att jag har förbättrats så mycket! Började nästan gråta. Valde i alla fall ett gult och ett blått skosnöre ( Sverige för er som inte förstod det). Ville ha rosa som kunde matcha mina nya fina skor ( Springkärlek på dem alltså <3 ), men man kan inte få allt här i livet.

Nu måste jag verkligen sova. Här är klockan 22.55 och min klocka står på 05.30, för imorgon har jag morgon träning!

Puss och kram skumbanan